BARA ANDAS!

Hur var det nu, skulle jag andas in eller ut nu? Borde jag andas snabbare, långsammare? Andas jag fel nu? Skit också, nu andades jag genom munnen igen. Hjälp, jag känner inte andetaget nere i magen, är jag stressad då? Oj vad snabbt jag andas, jämfört med henne. Var det inandningen som skulle vara 4 sekunder och utandningen 5? Nej visst var det tvärt om? Och pauserna som uppstår när andetaget byter riktning, hur var det med dem, är de lika långa eller skiljer det sig om det är mellan ut och inandning eller tvärt om? Varför var det fel att göra den där rörelsen på inandning nu igen? Äh, för mycket att hålla koll på. Den här rörelseformen passar nog inte mig…

Ovanstående virrvarr är ett exempel taget från min hjärna när jag försökt ge mig på att delta på rörelseklasser av olika slag där guidningen involverat hur man ska andas korrekt (eller i alla fall MER gynnsamt) och vad som inte är tillåtet (eller i alla fall inte lika ”rätt”). Ska det behöva vara så svårt att utföra något så självklart som andning?

Vårt andningssystem har en fantastisk förmåga till självreglering och vi kan andas på en mängd olika sätt. Du har säkert märkt att du andas häftigare och kanske mer genom munnen när du går uppför en brant backe. Eller hur andetaget blir långsamt och djupt när du ligger i tryggt förvar hemma i soffan. Eller hur du kanske nästan slutar andas (vilket hjärnan givetvis inte kommer tillåta av uppenbara skäl) när du blir riktigt stressad eller skrämd.

Andetaget är ett system som reglerar sig självt utan att vi medvetet behöver justera det. Det anpassar sig efter den situation vi befinner oss i. Det häftiga med andningen är dock att vi faktiskt också kan reglera den medvetet! Till skillnad från till exempelvis matsmältningen som vi ju inte kan snabba på genom att tänka på den, kan vi ju faktiskt styra andningen medvetet, även om vi inte måste det för att den ska fungera som den ska.

Kan det då finnas några fördelar att medvetet justera vårt andetag? Den enda som kan svara på om det finns några fördelar med det för just dig är du. Genom att nyfiket experimentera och utforska din kropp och där i även andningen medräknad kan du få kunskap om vad som passar just dig och vad du mår bra av. Du bli helt enkelt smartare på att använda din kropp och din andning på ett sätt som är välgörande och gynnsamt för dig.

Precis som i exemplet ovan där jag beskrev att andningen blir lugnare och djupare när vi är avslappnade fungerar detta även åt andra hållet. Genom ett lugnare och djupare andetag kan du alltså också uppleva dig lugnare. Du andas alltså lugnt när du är lugn, men du kan också lugna andetaget för att bli lugn. Vi kan alltså ta hjälp av andetaget för att ”prata” med vårt nervsystem och på så vis komma ner i varv. Detta är bara ett exempel på hur vi medvetet kan styra andningen i ett särskilt syfte.

Är det då fel att andas ytligt uppe i bröstkorgen och inte ta så djupa andetag? Även när det gäller detta område står jag fast vid att vi behöver komma bort från rätt och fel när det gäller kroppen (även när det gäller annat, men det kommer jag inte att sväva i väg på nu).

När vi anser att något är mer rätt än något annat drar vi också kopplingen att något annat måste vara mer fel. Jag upplever att vi lätt fastnar i tankebanor om att vår kropp är defekt eller fel på olika sätt och något vi måste justera och fixa till för att gynna hållbarhet och hälsa. Vad gör det med oss att hela tiden se våra funktioner och strukturer som fel?

Jag kan bara svara för mig själv, men jag upplever för egen del att detta tankesätt gjorde (och fortfarande gör, men inte lika ofta) att jag tappar nyfikenheten på min kropp, att jag förlorar tilliten till att min kropp klarar fantastiska saker utan att jag behöver lägga mig i varje detalj. Att jag tänker att någon annan har bättre kunskap om min kropp och kan tala om vad det är jag behöver fixa. Att se felen med kroppen kan ofta även göra det svårt att se det som är bra…

För min egen del tenderar jag att strunta i att delta på rörelseklasser där min kropp inte klarar av att göra "rätt". Och vad kan vara värre än att låta bli att röra på sig? Kan det vara bättre att röra sig på NÅGOT sätt än att inte röra sig alls?

Detta skulle vara ett inlägg om andning, men jag inser att jag landar i samma slutsats gång på gång. Det finns inte ETT rätt sätt att göra saker och ting på. Det finns oändligt många olika sätt att göra saker på. Just det, OLIKA. För att veta vilket sätt som gynnar just dig, just idag och just nu behöver du våga prova och utforska din kropp. Upptäcka vad du mår bra av, vad du blir glad av och vad som känns behagligt för dig. För det finns ingen annan som känner din kropp som du. Låt andra ge förslag och inspirera dig, men låt aldrig någon annan tala om vad som är rätt eller fel för just din kropp. Det vet bara du. 

Med värme 
Amanda